Tro-likt & Rim-likt

Hejsan!

En av de positiva delarna med att vara förskollärare är att man får ta del av andras glädje. I det här fallet handlar det om hela familjers glädje. De vill visa sin uppskattning på olika sätt. Till exempel med små egenproducerade eller köpta prydnadssaker, teckningar, choklad, stearinljus eller blommor. Jag fick strax före semestern äran att motta bland annat denna växt:

Den här tomatplantan har stått ute på bron hela långa sommaren. Jag tog in den för några veckor sen när jag tyckte att nätterna började vara lite för kalla.

Precis som jag under några år fått se deras barn växa och utvecklas så har jag fått se den här plantan växa, blomma och bära frukt den här sommaren. Jag trodde faktiskt inte att den skulle klara min behandling, eftersom vi varit på resande fot ungefär fyra veckor i sommar, men min mamma och min bror har skött den med glans.

Åja, min bror ringde vid ett tillfälle, och var förfärad. Plantan hade tippat omkull och låg i en knasig ställning på bron när han kom för att vattna mina växter. Han följde i alla fall mina råd och plantan såg ut att må bra när jag kom hem. Mamma tyckte faktiskt att den behövde en ny kruka, men det rådet lydde jag inte. (Det är fördelen med att vara vuxen, man kan få bestämma själv och måste inte göra som mamma säger). Plantera om gjorde jag första kvällen för att den skulle stå någorlunda stadigt. Eventuellt kunde det ge bättre skörd med en ny större kruka. Men ändå.

Idag ser plantan ut så här. Jag erkänner att det är över förväntan. Det som några har gett bort av glädje har blivit till ännu mera glädje. De smakar ju gott! Både att se och att äta. Den här veckan har de sista gröna frukterna mognat och blivit röda fina tomater. De blir bra att ha i salladen i helgen, och på frukostmackan i morgon. Eller varför inte halvera dem, sätta på lite persillade och ost och baka dem i ugnen en stund.

Nu har inte alla tomater blivit så bra. Det var många på väg, men faktiskt på grund av rådande klimat och behandling så ser man att vissa kämpat för att bli till och få till det.

Det är nästan som med oss människor. Får vi rätt förutsättningar från början till slut så kan det bli så bra. Lite näringsrik jord, en sol som lyser, värme runtomkring och någon som vattnar så bär livet frukt.

Så värst mycket tid har jag inte lagt ner på den här plantan förutom vattning. Den heter Dansk Export och sägs vara en sort som ska tåla västerbottnisk sommar i inlandet. Det har den uppenbarligen gjort. Med glädje!

Tack familjen! Och kramar från Fröken Maine.