Tankefrid

Mina tankar ligger i handen
de får flyga som fågeln
om de vill
när jag bestämmer

Mina tankar bygger bo i hjärtat
de får flyga ut och in
mata ungar
leva lyckliga

Alltings trygga famn

Du är molnen som bär
ljuset mjukt omslutande
hjärtats vagga i det stora blå

Du är rösten som kallar
lyktan i livets labyrint
tankens trygga ljudspråk i tystnaden

Du är solen som gläder
värmande vindar smekande
själens trygga grund i lycksaligheten

Du är vattnet som styrker
livgivande strömmar porlande
kroppens trygga kraft i svagheten

Du är elden som renar
värmekällan i den kyliga dalen
viljans trygga bränsle i helighetens motor

Du är Vägen jag går på
trons följeslagare genom skogarna
vänskap trygg i alla vindlingar

Du är Sanningen som smyckar
bältet om livet och klädnaden
hoppets trygghet i förtröstan

Du är Livet som jag lever
Andens sång om stundande frihet
kärlek trygg i evigheten

Joh 14:1-14
…Jesus svarade: ”Jag är vägen, sanningen och livet. Ingen kommer till Fadern utom genom mig…

Tröstens Gud

Skönt är att vila
i den levande Gudens händer
Att lägga sitt öra mot Hans bröst
och höra Hans varma hjärta slå

Skönt är att sitta
i den levande Gudens knä
Att bäras av styrkan i Hans kropp
och omslutas av Hans kärleksfulla famn

Skönt är att se
in i den levande Gudens ögon
Att fyllas av Hans helighet
och uppmuntras av Hans strålande blick

Skönt är att stå
vid den levande Gudens sida
Att veta att Han aldrig viker
Och förnimma den eviga friden
(2009)

2 Kor 1:3-7
Välsignad är vår herre Jesu Kristi Gud och fader, barmhärtighetens fader och all trösts Gud. Han tröstar oss i alla våra svårigheter, så att vi med den tröst vi själva får av Gud kan trösta var och en som har det svårt. Ty liksom vi har fått en riklig del av Kristi lidanden får vi också riklig tröst genom Kristus. Har vi det svårt är det för er tröst och frälsning. Blir vi tröstade är det för att ni skall få den tröst som hjälper er att bära samma lidanden som vi själva. Vi har ett fast hopp när det gäller er; vi vet att liksom ni delar lidandena med oss, delar ni också trösten.

Herren kallar

Ljus ska falla över mörkret

det som är dolt ska bli synligt

Oh, vilken nåd!

Herrens löften håller

Tacksamhetens lov är på mina läppar


Min själ är inbjuden

Herren kallar mig vid namn

Oh, vilken nåd!

Ljus faller över mörkret

avslöjande sinnets natur


Herren visar sitt förråd

för att jag ska förstå

Oh, vilken nåd!

Gömda skatter kommer i dagen

jag tar del i Herrens rikedomar


Endast Herren är Gud

Han ensam känner mitt hjärta

Oh, vilken nåd!

djup av djup dolda i mörkret

Han vet och jag går trygg

2009

1 Kor 4:5
Fäll därför ingen dom i förtid, innan Herren kommer.
Han ska låta ljus falla över det som ligger dolt i mörkret, och avslöja allt som människorna har i sinnet.
Och då får var och en sitt beröm av Gud.
Jesaja 45:3
Och jag ska ge dig dolda skatter och bortglömda rikedomar,
för att du må veta att jag, Herren, är den som har kallat dig vid ditt namn,
jag, Israels Gud.

Lyckan i byn

En grusväg i en by

och i dikeskantens sly

de stå i stora grupper

som Himlens mäktiga trupper


Prästkragar ståtliga och vita

Herrens sol lysa på dem

och när på Honom de lita

himmelsk frid i sina hem


Jag är som blomman

vid dikeskantens sten

jag lutar mig mot Klippan

när stormen blåser starkt igen

1998

Jes 30:15
Genom stillhet och förtröstan blir ni starka

Karusell

Karusell som snurrar
kliver av
gungande mark
Ett barn i en gunga sjunger
karusellen är kvar
Marken rör sig, som
båten på havet

Sjögång mitt i livet
tappar fotfästet
får tag i relingen
skriker
får fotfäste en sekund
tappar fästet
tappar relingen

Faller, faller djupt
inget vatten
faller, faller
inget vatten – ingen hjälp
karusellen stannar inte
kliver av i farten
jorden kastar mig av och an

Musik från en pianobar
gungande mark
tappar fotfästet
faller, faller
skriker
faller, faller djupt
skriker högre

Lyft mig, Någon!
Karusellen är kvar
Håll om mig, Någon!
Barnet i gungan sjunger
havet gungar mig sjösjuk
Plötsligt, Någon bär mig

Pianot har tystnat
Karusellen som snurrar
Barnet som sjunger
Båten som gungar
Jorden som kastar mig av och an
men, Någon bär mig
(1992)

Ps 94:17-19,22
Om HERREN inte vore min hjälp så bodde min själ snart i det tysta. När jag tänkte: ”Min fot vacklar”, då stödde mig Din nåd, o HERRE.
När jag hade mycket bekymmer i mitt hjärta, då gladde Din tröst min själ. HERREN blir för mig en borg, min Gud, min tillflykts klippa.

Kylskåpspoesi 1

sanning och kunskap

dallra som lysande vemod

tänker galen sommar illusion

öppen vilar måndagens stress

söker måsten, längtar tystnad

som delikat viskning vilja fylla

evighetens mäktiga rum gör minnen

som honung ta fram i nyans

När dimman lättar

Jag hör ett rop

det är svalt och fuktigt

Ropet ekar i denna täta, mörka, och fuktiga granskog

Gympadojjorna fuktas av daggen som fallit

Försöker höra varifrån ropet kommer

men det är svårt

Det liksom studsar mellan granarna

Går mot stranden

igenom en slyhög dunge björkar

De väter min joggingoverall

får det att kännas som det regnar

Ropet hörs igen

stannar och lyssnar, men kan ej uppfatta varifrån det kommer

Det kommer överalltifrån

Det bara Är

Vem är ute och ropar på mig mitt i natten?

En sådan här kuslig och fuktig natt, när alla borde vara inne.

Varför är jag ute?

Jag känner mig tvungen att gå ut

Det är någon som vill det

Konstigt, det är samma röst överallt

Inne och ute

Eller är det bara i mitt huvud?

Stranden känner jag väl

Här har jag letat stenar och badat

lekt och fiskat sen jag var liten

Nu är annorlunda

rädsla

sjön är stilla

en tät dimma alldeles ovanför

kan inte se andra stranden

Som att titta i mjölk

- Hallå? ropar jag skälvande ut i dimman

så tjock att mitt rop stannar och kvävs direkt

Står och tittar in i dimman

funderar på att gå tillbaka till huset

fryser av vätan

Plötsligt lättar dimman till en stående oval

ser i den en människa

han kommer gående emot mig

gående på sjön

Jag skakar på huvudet

slår mig på kinden

det hjälper inte

Är redan vaken

det är sant det som jag ser

Ryser

- Hallå, vem är du?

Han svarar inte, och jag darrar

Rädsla

Vänder mig om

tar sats för att springa därifrån

- VAR INTE RÄDD!!! ropar han med kraft

jag faller ihop i den fuktiga sanden

-gud, viskar jag ohörbart.

-Ja, men spring inte ifrån mig

Va? hur kunde han höra det jag sa? Han är ju minst 100m ut på sjön

Han kan väl inte va nån Gud?

Han syns ju!

-Jo, jag är Herren din Gud, och jag vill tala om för dig

att jag är med dig även nu

när det är mörkt och kallt omkring dig

när du är trött på livet

Reser mig

borstar av mig sanden

tittar upp, ut över sjön

allt är som mjölk igen

dimman ligger tät

lika tät som när jag kom

skillnaden är

att rädslan är borta

och jag förnimmer en ström

av frid

1992

Bönevrå

Du är i din ensamma vrå

känner dig övergiven

utbuad och efterbliven

men vet att i din vrå

är ni alltid minst två

i kampen om det goda


Lämna inte din vrå

om än för en kort minut

Nej, där skall ni båda

glömma allt hån

som ur din oväns mun sluppit ut

Där skall du få fröjdas

där är frid och glädje

all besvikelse dödas

och slängs i Avgrundens släde


En liten bit av Getsemane

med tårar och ångest

frågande rop och tvivel

Är det förstånd och sinne,

på knä i livets fest ?

Är den sann min bibel ?


Dagar flyter förbi, åren går

Allt vi förstår är att ni ert säde sår

Så var din vrå trogen

då blir skörden mogen

och minns att Du

är alltid Ni

i din bönevrå

(1988)

Tvivla inte, Tomas!

Tvivla inte, Tomas
tro på Mig
se märkena i Mina händer
varför tvivlar du?
Tveka inte, Tomas
tro på Mig
se såret i min sida
varför tvekar du?

Saliga de som tror
fastän de ej ser
Saliga de renhjärtade
de ska se Gud

Räck hit ditt finger
tro på Mig
Här är Mina händer
Genom Mina sår är du ren
Räck ut din hand
tro på Mig
stick den i Min sida
Genom Mitt blod är du ren

Saliga de som tror
fastän de ej ser
Saliga de renhjärtade
de ska se Gud
(1987)

Joh 20:
24 Thomas, en av de tolv, han som kallades Tvillingen,* hade inte varit med dem när Jesus kom. 25 De andra lärjungarna sade nu till honom: ”Vi har sett Herren.” Men han svarade dem: ”Om jag inte får se hålen efter spikarna i hans händer och sticka fingret i hålen efter spikarna och inte får sticka min hand i hans sida, så kan jag inte tro.” 26 Åtta dagar därefter samlades hans lärjungar igen där inne, och Thomas var med bland dem. Då kom Jesus, medan dörrarna var låsta, och stod mitt ibland dem och sade: ”Frid vare med er.” 27 Sedan sade han till Thomas: ”Räck hit ditt finger och se mina händer. Och räck hit din hand och stick den i min sida. Och tvivla inte utan tro!” 28 Thomas svarade honom: ”Min Herre och min Gud!” 29 Jesus sade till honom: ”Därför att du har sett mig, tror du. Saliga är de som tror, fastän de inte ser.”30 Många andra tecken, som inte är nerskrivna i denna bok, gjorde Jesus i sina lärjungars åsyn. 31 Men dessa har blivit nerskrivna, för att ni skall tro att Jesus är Messias, Guds Son, och för att ni genom tron skall ha liv i hans namn.
Matt 5: Saligprisningarna.1 När Jesus såg folkskarorna, gick han upp på berget. Han satte sig ner, och hans lärjungar kom fram till honom. 2 Då började han tala och undervisa dem:
3 Saliga är de som är fattiga i anden, dem tillhör himmelriket.
4 Saliga är de som sörjer, de skall bli tröstade.
5 Saliga är de ödmjuka, de skall ärva jorden.
6 Saliga är de som hungrar och törstar efter rättfärdighet, de skall bli mättade.
7 Saliga är de barmhärtiga, de skall få barmhärtighet.
8 Saliga är de renhjärtade, de skall se Gud.
9 Saliga är de som skapar frid, de skall kallas Guds barn.
10 Saliga är de som blir förföljda för rättfärdighetens skull, dem tillhör himmelriket.
11 Saliga är ni, när människor hånar och förföljer er, ljuger och säger allt ont om er för min skull. 12 Gläd er och jubla, ty er lön är stor i himlen. På samma sätt förföljde man profeterna före er.

Mitt hjärtas trädgård

Jag vill ge Dig, Jesus
mitt hjärtas trädgård
Du är Solen, lockar glittret upp ur djupa haven
Du är Vinden, en smekning på kinden
Du är Oasen, där lovsången flödar
Till Dig, älskade Jesus

Blommorna blommar
men sommaren är förbi
Öknen går jag i
Nu Ditt Regn faller
och det blommar

Äppelträden dignar
fast det inte är höst
färdas genom Ödemarken
Du ändå välsignar
och Ditt Vatten till tröst

Jag vill ge Dig, Jesus
mitt hjärtas trädgård
Du är Solen, lockar glittret upp ur djupa haven
Du är Vinden, en smekning på kinden
Du är Oasen, där lovsången flödar
Till Dig, älskade Jesus

Solen mig värmer
och det är inte vår
bruset av när vågorna slår
likt vattnet Du min hud berör
och alldeles ren Du mig gör

Vinden den för mig
upp till svindlande höjder
hjärtats väl och ögats fröjder
Du berör i Vinternatten
fyller min andning med Levande Vatten

Natten förgår
allt Du förmår
Ingen smärta mer
När bara Dig jag ser

Jag vill ge Dig, Jesus
mitt hjärtas trädgård
Du är Solen, lockar glittret upp ur djupa haven
Du är Vinden, en smekning på kinden
Du är Oasen, där lovsången flödar
Jag älskar Dig, Jesus
(text 1997, musik 2009)

Jesaja 58:11
Herren skall alltid leda dig, Han mättar dig mitt i ödemarken,
och ger styrka åt benen i din kropp.
Du skall bli som en vattenrik trädgård, en oas som aldrig sinar.


Jer 17:7-8
Men välsignad är den man som förtröstar på HERREN,
den som har HERREN till sin förtröstan.
Han är som ett träd planterat vid vatten
och som sträcker ut sina rötter till bäcken.
Det fruktar inte om hetta kommer, dess löv är alltid gröna.
Det blir inte förskräckt om ett torrt år kommer,
och det upphör aldrig att bära frukt.

7 Men välsignad är den man som förtröstar på HERREN,
den som har HERREN till sin förtröstan.
8 Han är som ett träd planterat vid vatten
och som sträcker ut sina rötter till bäcken.
Det fruktar inte om hetta kommer, dess löv är alltid gröna.
Det blir inte förskräckt om ett torrt år kommer,
och det upphör aldrig att bära frukt.

Följ

Få meddelanden om nya inlägg via e-post.