Mina tankar ligger i handen
de får flyga som fågeln
om de vill
när jag bestämmer
Mina tankar bygger bo i hjärtat
de får flyga ut och in
mata ungar
leva lyckliga
2011/06/22 den 21:12 (Dikter)
Tags: Förtröstan, Livsfrågor, Lycka, Omsorg, Tro
Mina tankar ligger i handen
de får flyga som fågeln
om de vill
när jag bestämmer
Mina tankar bygger bo i hjärtat
de får flyga ut och in
mata ungar
leva lyckliga
2010/09/14 den 22:32 (Dikter)
Tags: Förtröstan, Kärlek, Nåd, Omsorg, Poesi, Tro, Trygghet
Du är molnen som bär
ljuset mjukt omslutande
hjärtats vagga i det stora blå
Du är rösten som kallar
lyktan i livets labyrint
tankens trygga ljudspråk i tystnaden
Du är solen som gläder
värmande vindar smekande
själens trygga grund i lycksaligheten
Du är vattnet som styrker
livgivande strömmar porlande
kroppens trygga kraft i svagheten
Du är elden som renar
värmekällan i den kyliga dalen
viljans trygga bränsle i helighetens motor
Du är Vägen jag går på
trons följeslagare genom skogarna
vänskap trygg i alla vindlingar
Du är Sanningen som smyckar
bältet om livet och klädnaden
hoppets trygghet i förtröstan
Du är Livet som jag lever
Andens sång om stundande frihet
kärlek trygg i evigheten
Joh 14:1-14
…Jesus svarade: ”Jag är vägen, sanningen och livet. Ingen kommer till Fadern utom genom mig…
2010/06/04 den 22:20 (Dikter)
Tags: Förtröstan, Omsorg, Tacksamhet, Tro, Trygghet
Skönt är att vila
i den levande Gudens händer
Att lägga sitt öra mot Hans bröst
och höra Hans varma hjärta slå
Skönt är att sitta
i den levande Gudens knä
Att bäras av styrkan i Hans kropp
och omslutas av Hans kärleksfulla famn
Skönt är att se
in i den levande Gudens ögon
Att fyllas av Hans helighet
och uppmuntras av Hans strålande blick
Skönt är att stå
vid den levande Gudens sida
Att veta att Han aldrig viker
Och förnimma den eviga friden
(2009)
2010/06/04 den 22:15 (Dikter)
Tags: Förtröstan, Kamp, Tro
Ljus ska falla över mörkret
det som är dolt ska bli synligt
Oh, vilken nåd!
Herrens löften håller
Tacksamhetens lov är på mina läppar
Min själ är inbjuden
Herren kallar mig vid namn
Oh, vilken nåd!
Ljus faller över mörkret
avslöjande sinnets natur
Herren visar sitt förråd
för att jag ska förstå
Oh, vilken nåd!
Gömda skatter kommer i dagen
jag tar del i Herrens rikedomar
Endast Herren är Gud
Han ensam känner mitt hjärta
Oh, vilken nåd!
djup av djup dolda i mörkret
Han vet och jag går trygg
2009
1 Kor 4:5 Fäll därför ingen dom i förtid, innan Herren kommer. Han ska låta ljus falla över det som ligger dolt i mörkret, och avslöja allt som människorna har i sinnet. Och då får var och en sitt beröm av Gud. Jesaja 45:3 Och jag ska ge dig dolda skatter och bortglömda rikedomar, för att du må veta att jag, Herren, är den som har kallat dig vid ditt namn, jag, Israels Gud.
2010/05/18 den 22:19 (Dikter)
Tags: Förtröstan, Natur, Omsorg, Sommar, Tacksamhet, Tro, Trygghet
En grusväg i en by
och i dikeskantens sly
de stå i stora grupper
som Himlens mäktiga trupper
Prästkragar ståtliga och vita
Herrens sol lysa på dem
och när på Honom de lita
himmelsk frid i sina hem
Jag är som blomman
vid dikeskantens sten
jag lutar mig mot Klippan
när stormen blåser starkt igen
1998
Jes 30:15 Genom stillhet och förtröstan blir ni starka
2010/05/10 den 07:02 (Dikter)
Tags: Förtröstan, Kamp, Poesi, Tro, Vardagsliv
Karusell som snurrar
kliver av
gungande mark
Ett barn i en gunga sjunger
karusellen är kvar
Marken rör sig, som
båten på havet
Sjögång mitt i livet
tappar fotfästet
får tag i relingen
skriker
får fotfäste en sekund
tappar fästet
tappar relingen
Faller, faller djupt
inget vatten
faller, faller
inget vatten – ingen hjälp
karusellen stannar inte
kliver av i farten
jorden kastar mig av och an
Musik från en pianobar
gungande mark
tappar fotfästet
faller, faller
skriker
faller, faller djupt
skriker högre
Lyft mig, Någon!
Karusellen är kvar
Håll om mig, Någon!
Barnet i gungan sjunger
havet gungar mig sjösjuk
Plötsligt, Någon bär mig
Pianot har tystnat
Karusellen som snurrar
Barnet som sjunger
Båten som gungar
Jorden som kastar mig av och an
men, Någon bär mig
(1992)
2010/05/06 den 08:06 (Dikter)
Tags: Förtröstan, Kamp, Kylskåpspoesi, Poesi, Tro, Vardagsliv
sanning och kunskap
dallra som lysande vemod
tänker galen sommar illusion
öppen vilar måndagens stress
söker måsten, längtar tystnad
som delikat viskning vilja fylla
evighetens mäktiga rum gör minnen
som honung ta fram i nyans
2010/05/06 den 08:01 (Dikter)
Tags: Förtröstan, Tro, Tvivel
Jag hör ett rop
det är svalt och fuktigt
Ropet ekar i denna täta, mörka, och fuktiga granskog
Gympadojjorna fuktas av daggen som fallit
Försöker höra varifrån ropet kommer
men det är svårt
Det liksom studsar mellan granarna
Går mot stranden
igenom en slyhög dunge björkar
De väter min joggingoverall
får det att kännas som det regnar
Ropet hörs igen
stannar och lyssnar, men kan ej uppfatta varifrån det kommer
Det kommer överalltifrån
Det bara Är
Vem är ute och ropar på mig mitt i natten?
En sådan här kuslig och fuktig natt, när alla borde vara inne.
Varför är jag ute?
Jag känner mig tvungen att gå ut
Det är någon som vill det
Konstigt, det är samma röst överallt
Inne och ute
Eller är det bara i mitt huvud?
Stranden känner jag väl
Här har jag letat stenar och badat
lekt och fiskat sen jag var liten
Nu är annorlunda
rädsla
sjön är stilla
en tät dimma alldeles ovanför
kan inte se andra stranden
Som att titta i mjölk
- Hallå? ropar jag skälvande ut i dimman
så tjock att mitt rop stannar och kvävs direkt
Står och tittar in i dimman
funderar på att gå tillbaka till huset
fryser av vätan
Plötsligt lättar dimman till en stående oval
ser i den en människa
han kommer gående emot mig
gående på sjön
Jag skakar på huvudet
slår mig på kinden
det hjälper inte
Är redan vaken
det är sant det som jag ser
Ryser
- Hallå, vem är du?
Han svarar inte, och jag darrar
Rädsla
Vänder mig om
tar sats för att springa därifrån
- VAR INTE RÄDD!!! ropar han med kraft
jag faller ihop i den fuktiga sanden
-gud, viskar jag ohörbart.
-Ja, men spring inte ifrån mig
Va? hur kunde han höra det jag sa? Han är ju minst 100m ut på sjön
Han kan väl inte va nån Gud?
Han syns ju!
-Jo, jag är Herren din Gud, och jag vill tala om för dig
att jag är med dig även nu
när det är mörkt och kallt omkring dig
när du är trött på livet
Reser mig
borstar av mig sanden
tittar upp, ut över sjön
allt är som mjölk igen
dimman ligger tät
lika tät som när jag kom
skillnaden är
att rädslan är borta
och jag förnimmer en ström
av frid
1992
2010/04/11 den 21:29 (Dikter)
Tags: Bön, Förtröstan, Omsorg, Poesi, Tro
Du är i din ensamma vrå
känner dig övergiven
utbuad och efterbliven
men vet att i din vrå
är ni alltid minst två
i kampen om det goda
Lämna inte din vrå
om än för en kort minut
Nej, där skall ni båda
glömma allt hån
som ur din oväns mun sluppit ut
Där skall du få fröjdas
där är frid och glädje
all besvikelse dödas
och slängs i Avgrundens släde
En liten bit av Getsemane
med tårar och ångest
frågande rop och tvivel
Är det förstånd och sinne,
på knä i livets fest ?
Är den sann min bibel ?
Dagar flyter förbi, åren går
Allt vi förstår är att ni ert säde sår
Så var din vrå trogen
då blir skörden mogen
och minns att Du
är alltid Ni
i din bönevrå
(1988)
2010/04/01 den 20:39 (Dikter)
Tags: Förtröstan, Påsk, Tro, Tvivel
Tvivla inte, Tomas
tro på Mig
se märkena i Mina händer
varför tvivlar du?
Tveka inte, Tomas
tro på Mig
se såret i min sida
varför tvekar du?
Saliga de som tror
fastän de ej ser
Saliga de renhjärtade
de ska se Gud
Räck hit ditt finger
tro på Mig
Här är Mina händer
Genom Mina sår är du ren
Räck ut din hand
tro på Mig
stick den i Min sida
Genom Mitt blod är du ren
Saliga de som tror
fastän de ej ser
Saliga de renhjärtade
de ska se Gud
(1987)
2010/03/24 den 20:19 (Sånger)
Tags: Förtröstan, Lovsång, Musik, Natur, Poesi, Tacksamhet, Tro
Jag vill ge Dig, Jesus
mitt hjärtas trädgård
Du är Solen, lockar glittret upp ur djupa haven
Du är Vinden, en smekning på kinden
Du är Oasen, där lovsången flödar
Till Dig, älskade Jesus
Blommorna blommar
men sommaren är förbi
Öknen går jag i
Nu Ditt Regn faller
och det blommar
Äppelträden dignar
fast det inte är höst
färdas genom Ödemarken
Du ändå välsignar
och Ditt Vatten till tröst
Jag vill ge Dig, Jesus
mitt hjärtas trädgård
Du är Solen, lockar glittret upp ur djupa haven
Du är Vinden, en smekning på kinden
Du är Oasen, där lovsången flödar
Till Dig, älskade Jesus
Solen mig värmer
och det är inte vår
bruset av när vågorna slår
likt vattnet Du min hud berör
och alldeles ren Du mig gör
Vinden den för mig
upp till svindlande höjder
hjärtats väl och ögats fröjder
Du berör i Vinternatten
fyller min andning med Levande Vatten
Natten förgår
allt Du förmår
Ingen smärta mer
När bara Dig jag ser
Jag vill ge Dig, Jesus
mitt hjärtas trädgård
Du är Solen, lockar glittret upp ur djupa haven
Du är Vinden, en smekning på kinden
Du är Oasen, där lovsången flödar
Jag älskar Dig, Jesus
(text 1997, musik 2009)
7 Men välsignad är den man som förtröstar på HERREN,
den som har HERREN till sin förtröstan.
8 Han är som ett träd planterat vid vatten
och som sträcker ut sina rötter till bäcken.
Det fruktar inte om hetta kommer, dess löv är alltid gröna.
Det blir inte förskräckt om ett torrt år kommer,
och det upphör aldrig att bära frukt.